Jag har kört hårt

Ifall jag var maniskt depressiv, skulle jag definitivt beskriva denna vecka som en extrem manisk uppsving. Har dragit på morgonyoga, suttit på skolan och pluggat i timmar, dansat, påbörjat min karriär som (frivillig, tyvärr) fotoansvarig för International Debate (det är så fedt!) och presterat med 8-22 tidtabell. Inte helt friskt men jag mår så bra av att hålla mig upptagen.

På fredag drog vi från vår fredagsbar till arkitekturskolans fredagsbar. Kontrasten var enorm. På torsdag arrangerade arkitekturföreningen ett intressant seminarium om teckning. Arkitekterna såg mycket arkitektiska ut och ölen var gratis, grafisk, ekologisk och handbryggd. Hipsterismen här i Köpenhamn går ibland lite för långt för mig. "Jag trivs bäst med intellektueller" och "en metafysiskt approach på hur hon använder teckning som uttrycksmedel hade varit mer givande" var några av de mest pretantiösa utlåtandena jag har hört denhär veckan. Begreppet "intellektuell" är  smutsigt, ungefär som "networking". Förstå mig inte fel, intellektuella intellektueller är primaskinka, och networking är nödvändigt för att klara sig i livet, men att tala om dessa fenomen med dessa begrepp får det att ila i tänderna. Då vi cyklade hem från fredagsbaren cyklade herr arkitekt fast mig och bjöd mig på efterfest. "Hur kommer det sig att jag inte sett dig på skolan förut?" frågade han. "Jag pluggar statskunskap på KU" svarade jag. Han tryckte in handbromsen. "Ahh jag trodde du var arkitekt" mumlade han för att förklara missförståndet medan han illa kvickt vände på klacken.

Igår skulle jag bara ta en sväng till en hemmafest. Halv fem kom jag hem med klackarna i handen och armarna nerklottade med rymdttueringar. Unnade mig lunch på Torvehallerne och försökte få 1 907 ord att bli 2900 ord. Genom att ändra tex till till exempel och dvs till det vill säga multiplicerar man helt klart inte ordantalet. Vi har deadline på onsdag och har absolut ingen aning om hur man skriver akademiska texter.

Vecka 42 har vi höstlov och jag vet inte helt vad jag skall ta mig till. Vill så gärna komma och hänga med alla er. Vill åka till Nagu och bada bastu, dra en sväng till Åbo, äta lunch hos mamma och middag hos pappa och bara hänga med vänner jag känner så väl. Går på sociala högvarv. Börjar bli rätt så sliten på att konstant vara på "första nervösa dejten" med folk. O andra sidan borde jag vara här nu. Måste komma över dating-stadiet och bli vänner med kompisarna. Har varit här i 6 veckor men har fortfarande inte hunnit njuta av att jag bor i min drömstad. 

En vecka

Förra veckan körde mamma till Köpenhamn med ett helt hem. Det tog oss sju jävla timmar att skruva ihop ett ikeaskåp, men efter två dagars bärande, borrande och städande har jag äntligen ett inrett hem. På Statens Museum for Kunst öppnades en ny utställning och hela staden var där. "Voi kulta, kyllä mä ymmärrän miksi sä täällä haluat asua" sade mamma då vi satt på trapporna, lyssnade på live musik och stirrade skamlöst på alla danska snyggingar som firade fredag på konstmuseet.

Denhär veckan har spenderats på rustur - fyra nätter i skogen med 140 statskunskapsstuderande galningar. Det är något magiskt som sker då folk sitter i en hydda i skogen med oändliga mängder öl och leker ringlekar. Fast jag så gott som slutat dricka är jag sliten, så så sliten.

Jag har försökt gottgöra mina synder och sömnlösa nätter genom att kocka veganmat åt vänner och lägga mig då de drar ut till Kødbyen. Vi har deadline på skolan så skall låsa in mig med läsegruppen tills analysen skrivit sig själv.

Nästa vecka börjar den riktiga vardagen. I början av hösten var jag så rädd att jag skulle vara ensam och uttråkad, att jag lovade mig med på alla aktiviteter och volontärarbeten som kom min väg. Skall på fota för International Debatt, gå på språkkurs, jobba bakom baren på Rub og Stub, dansa, yoga, lära mig bouldering samtidigt som jag pluggar och söker jobb. Kalendern spricker snart men det är okej, är man rastlös så är man. 

En sommar

Sommaren var så fin. Jag flydde till Nagu var jag jobbade i ett litet café. Vi var ett gäng udda individer, mest Åbobor, som samlat sig i skärgården för en riktig sommar. Vi spenderade kvällarna på vår brygga och wake-boardade, vi hängde hos Paukkonen och Fanny och lyssnade på Tallest man on earth, vi satt på Najaden och på ett antal segelbåtar, snarvlade skit och tog det så lugnt det bara gick. 

En kväll tog vi båtarna till Sandö (Björkö? Aspö?) och vakade hela natten. Vi hade ett par fester hos oss och vakade hela natten. Vi hängde på Framnäs och vakade hela natten. Alla var konstant slitna och på matpausen sov man i bilen och hoppades att arbetsgivaren inte skulle märka. 

Jag cyklade till jobbet, yogade i solnedgången, grillade, läste, badade bastu och mådde bra. Jag fick vänner jag trodde jag skulle spendera min studietid i Åbo med. Den planen ändrades dock, och jag grät så mycket då jag sprang in i Alko för att krama Paukkonen, Kinu och resten av gänget farväl. 

Jag kämpade mig igenom inssin och körde en hel del till stan. Sommar i Helsingfors får oss att förlåta allt det onda vi går igenom på midvintern. Som alla tidigare somrar, hängde vi konstant i Koffin, åt brunch på Fafas, dansade på Ääniwalli och gjorde vårt bästa för att hinna på alla urbana festivaler och lopptorg. Flow var, som alltid, sommarens bästa veckoslut.

Det fanns något nytt i luften. Vi stannade oftare hemma, drack mindre och var lugnare. Kanske vi vuxit upp under vintern, för mitt i allt var det okej att inte vara över allt, hela tiden. Alkohol smakade sämre och sämre och det kändes okej att vara hemma före pilkkun. De flesta verkade se framemot hösten. Det var skönt att lämna Finland i en period då alla verkade röra sig vidare i livet.

Pia och jag ordnade begravning för vår kära lägenhet och alla vänner var där. Vi hade gråttävling och minnesstund, limbo och vals. Festen var oförglömlig. Kvällen innan jag for, satt jag och Pia i vårt tomma hem och delade på champagneflaskan vi fått i gåva. Vi pratade länge och väl. Jag insåg att jag inte hade något att rymma från. Jag hade inget brinnande behov att komma bort från mitt liv i Helsingfors. Men det doftade höst och livet hemma var för lätt och för bra - jag hade ett brinnande behov av att utmana mig själv och komma ifrån min bekväma bubbla.

En morgon kl.5 stod jag på järnvägsstationen och kramade en vän farväl. Det var så förfärligt hemskt att jag hädanefter struntade i konceptet farvälkramar och drog utomlands utan dessvärre dramatik. Jag vet att vännerna finns kvar och att nästa sommar kommer att bestå av prick samma komponenter.

Söndag

Spenat, avocado, groddar, gurka, örter och hackade nötter.

Stek batat i avocado-olja, agave och hackad ingefära. Blanda in lime och sesamfrön.

Dippa i mandelsmör blandat med soya, vitlök, agave och lite chili.

Idag käkar jag spring rolls som blev över från festen och tänker på hur jag borde läsa medan jag stirrar mig klok på dokumentärer och Girls. Nästa vecka skall en hemlös Stockholmare och en kompis från Australien bo hos oss. På onsdagen kör mamma ner med flyttlådor och möbler så får äntligen ett riktigt hem - har sovit på luftmadrass i tre veckor.

Har trivats i vårt asketiska hem. Man klarar sig fint med kläder för en vecka, de mest nödvändiga köksartiklarna och en säng. Får lite ångest vid tanken av tio flyttlådor fyllda med kläder, skor, pynt och prylar. Iofs. är det hälsosamt att äga byteslakan och kaffe smakar väl bättra då den inte serveras i plastkopp... 

Hygge Hygge

"Hygge (“heu-gah”) - The art of building sanctuary and community, of inviting closeness and paying attention to what makes us feel open hearted and alive. To create well-being, connection and warmth. A feeling of belonging to the moment and to each other. Celebrating the everyday"

Denhär veckan har vi hyggt (hygget? hyggat?) på alvar. Vi satt på Tjili pop, vår nya favoritkrog, och träffade hyggligt folk. Vi satt på ett av Köpenhamns hundra mikrobryggerin och drack (alla andra drack) hipster öl. Tog in sista sommarsolen med morgonmål på gården och spenderade alla slantar på kaffe på kosliga (mysiga) cafén. 

På fredagen bjöd vi en massa folk på spring rolls och vin. Vi tände ljus på bakgården och satt ute i höstnatten tills grannarna gnällde. Vi flyttade festen upp till vår, så gott som tomma, lägenhet och till och med Eugen från Finland kom på besök. Det finns inget bättre att spendera pengar på än god mat åt nya vänner och en god fest. 

Igår hängde jag med Jacke och Wivi i regniga Christiania. Det var så fint så fint att se gamla vänner, men tungt att bli påmind om alla fina, nära, trygga älskade man lämnat i Finland. På kvällen åt vi middag med klassen och festade på skolan och äntligen kändes allt rätt. Börjar känna igen ansikten och har blivit nära med vissa i klassen. Blev bjuden på en och annan fest och skall börja träna med underbara Stine. Norskarna och svenskarna från arkitekturskolan har slagit sig samman så har hängt mycket med det gänget - det är så lätt då vi alla befinner oss i samma situation. 

Köpenhamn har alltid varit rätt och nu börjar jag sakta men säkert att få bekanta, kompisar och vänner. Jag yogar massor, dansar varannan kväll och skall börja volontärarbeta bakom baren och i event teamet på Rub og Stub och Retro. Håller kalendern fullbokad och vill hållas i gång, sitter man ensam hemma blir man tokig. Det känns som om jag skulle stå i dörröppningen till ett stort stort äventyr. Jag gillar känslan av att inte veta hur livet ser ut om sex månader. 

Vecka två

Urusla bilder från veckoslutet. Har tyvärr inget mer estetiskt att bjuda på då järkkärin fortfarande är i Finland. 

Spenderade hela veckan med näsan i böckerna. 100 sidor idéhistoria och metologi per dag tog kål på livslusten men ju mer man läser, desto lättare blir det. Medan alla andra stressar över att prestera bäst är jag tacksam om jag kommer igenom kurserna. Att plugga med de smartaste ungarna och Danmarks kommande regering är inte så lätt, men extremt motiverande.

På fredagen korkade vi ölen kl. 12 och satt en av skolans parker och firade indiansommar. På kvällen var det semesterstartsfest och Danmarks kommande regering betedde sig ganska så primitivt - folk spydde, hånglade och skrek i kapp. Jag och Tobias satt i ett gatuhörn och babblade tills soluppgången.

På lördagen cyklade jag från loppmarknad till loppmarknad och undrade vad fan jag skulle ta mig till på kvällen. Andrew räddade mig från mitt livs första ensamma lördag - vi åt kex och tittade på adventuretime tills killarna tuppade av på soffan. Grannen vår hade hemmafest så knackade modigt på och dansade tills jag var tillräckligt utmattad för att kunna sova trots oljudet.

första september

Åt en lång och välförtjänt brunch på innergården och peppade inför första skoldagen. Skolan var ett hel-ve-te. Förstod inte ett ord av föreläsningarna och tappade bort mig om och om igen. Som tur var danskarna lika veks som jag med Skinners teorier och i skolan som ser ut som Hogwarts. Satt i bibban tills hjärnan blödde (har under söndag-måndag spenderat 10 timmar läsandes!) och frös på hemvägen.

Som tur som tur som tur har jag Johanne - min underbara norska flatmate som sjunger i duschen och pluggar arkitektur. Hon är yr, pratsam, systerlig, spontan och går igenom precis samma process som jag. Vänner med karaktär och tjejer med åsikter räddar en måndag som denna. Hon drog ut mig på middag till Blågårdsgade och lyssnade tills problemen kändes obetydliga. Då vi cyklade hem genom vingliga smågator med fullpackade restauranger mindes jag varför jag flyttat hit; för att hitta goda vänner, nya perspektiv och för att sitta på uteservering på en måndag.