En vecka

Förra veckan körde mamma till Köpenhamn med ett helt hem. Det tog oss sju jävla timmar att skruva ihop ett ikeaskåp, men efter två dagars bärande, borrande och städande har jag äntligen ett inrett hem. På Statens Museum for Kunst öppnades en ny utställning och hela staden var där. "Voi kulta, kyllä mä ymmärrän miksi sä täällä haluat asua" sade mamma då vi satt på trapporna, lyssnade på live musik och stirrade skamlöst på alla danska snyggingar som firade fredag på konstmuseet.

Denhär veckan har spenderats på rustur - fyra nätter i skogen med 140 statskunskapsstuderande galningar. Det är något magiskt som sker då folk sitter i en hydda i skogen med oändliga mängder öl och leker ringlekar. Fast jag så gott som slutat dricka är jag sliten, så så sliten.

Jag har försökt gottgöra mina synder och sömnlösa nätter genom att kocka veganmat åt vänner och lägga mig då de drar ut till Kødbyen. Vi har deadline på skolan så skall låsa in mig med läsegruppen tills analysen skrivit sig själv.

Nästa vecka börjar den riktiga vardagen. I början av hösten var jag så rädd att jag skulle vara ensam och uttråkad, att jag lovade mig med på alla aktiviteter och volontärarbeten som kom min väg. Skall på fota för International Debatt, gå på språkkurs, jobba bakom baren på Rub og Stub, dansa, yoga, lära mig bouldering samtidigt som jag pluggar och söker jobb. Kalendern spricker snart men det är okej, är man rastlös så är man.